av European Food Safety Authority (EFSA) (2017)

Abstrakt

Föreliggande yttrande handlar om omvärderingen av konjac (E 425), bestående av konjac gum (E 425 i) och konjac glucomannan (E 425 ii), när de används som livsmedelstillsatser. Enligt den konceptuella ramen för riskbedömning av vissa livsmedelstillsatser, som omvärderats enligt EU-kommissionens förordning nr. 257/2010, ansåg panelen att den nuvarande användningen av konjac (E 425) var begränsad i alla livsmedelskategorier till en högsta tillåtna nivå (MPL) på 10 g/kg och att den beräknade indikativa raffinerade exponeringsbedömningen för alla befolkningsgrupper var under 0,1 mg/kg kroppsvikt per dag för den allmänna befolkningen (medelvärde och hög nivå). Konjac gum och konjac glukomannan absorberades sannolikt inte intakt och fermenterades signifikant av tarmmikrobiota. Den tillgängliga databasen om toxikologiska studier ansågs vara begränsad, men inga relevanta negativa effekter sågs hos råttor och hundar i 90-dagarsstudier enligt SCF, och effektnivån ”ingen observerad effekt” (NOEL) hos råttor var 1 250 mg konjac glukomannan/kg kroppsvikt per dag. Konjac gum och konjac glukomannan utgjorde ingen oro med avseende på genotoxiciteten. Efter en daglig dos på 3000 mg hos vuxna i 12 veckor upplevde flera personer magbesvär inklusive antingen diarré eller förstoppning. Panelen drog slutsatsen att det inte fanns något behov av ett numeriskt acceptabelt dagligt intag (ADI) och att det inte fanns några säkerhetsrisker för den allmänna befolkningen vid den förfinade exponeringsbedömningen för rapporterad användning av konjac gum (E 425 i) och konjac glukomannan (E 425 ii) som livsmedelstillsatser under nuvarande användningsförhållanden på 10 g/kg. Panelen instämde i slutsatsen från SCF (1997) att användningen av konjac (E 425) som tillsats i nivåer upp till 10 g/kg i livsmedel är acceptabel, förutsatt att det totala intaget från alla källor förblir under 3 g/dag. Läs hela studien genom attklicka här(engelska).

- av V. R. Trivedi et al. (2016)

Sammanfattning

Chitosan är ett kostfiber som agerar genom att reducera absorption i kroppen och därmed kan användas för att kontrollera vikt. Resultaten av kliniska studier inom viktminskning visar på motsägelsefulla resultat gällande effektiviteten. Det primära målet med denna studie var att utvärdera effektiviteten och säkerheten av chitosan från svampar för behandling av övervikt utan kostrestriktioner.Klicka här för att läsa hela studien (engelska).

- av KitoZyme (2015)

Introduktion

KiOnutrime-CsG® är en naturlig ingrediens som är vetenskapligt bevisad att hjälpa patienter hantera sin vikt. I en nyligen utförd kliniskt studie1 kom man fram till att överviktiga patienter som konsumerade KiOnutrime-CsG® gick ner i genomsnitt 3,2kg under tre månader, jämfört med en liten genomsnittlig viktökning i kontrollgruppen. KiOnutrime-CsG® produceras av KitoZyme på deras anläggning i Belgien och fungerar genom att på ett säkert sätt förebygga att en del av det fett som finns i mat absorberas av kroppen. Det är en katjonisk (positivt laddad) biopolymer som binder med anjoniska (negativt laddade) molekyler såsom fetter och fettsyror och hindrar emulgering och absorption av kolesterol. När KiOnutrime-CsG® tas bara några minuter före en måltid binder det kostfett i magen för att bilda en gel som senare utsöndras naturligt utan att absorberas. En tidigare studie som utförts med en laboratoriemodell av människans mage visade att KiOnutrime-CsG® kan binda 42% av de fetter som intas i en typisk måltid2, som visas i Figur 1. Den senaste mänskliga studien, som ännu inte har publicerats i en peer-granskad journal, bekräftar att denna mekanism har en statistiskt betydelsefull inverkan på viktminskning hos hälsosamma men överviktiga personer. Klicka härför att läsa hela studien (engelska).

-av C. Di Lorenzo et al. (2014)

Mål

Målet med denna studie var att samla in uppgifter om följande: (i) ogynnsamma effekter på människor till följd av intag av växtbaserade kosttillskott eller botaniska sammansättningar; (ii) felaktig identifiering av giftiga växter; samt (iii) interaktionen mellan växtbaserade kosttillskott/botaniska och konventionella läkemedel eller näringsämnen.

Metoder

PubMed/MEDLINE och Embase genomsöktes från databasens början till juni 2014, med de engelska termerna ‘adverse effect/s’, ‘poisoning/s’, ‘plant food supplement/s’, ‘misidentification/s’ och ‘interaction/s’ i kombination med de relevanta växtnamnen. Alla rapporter granskades kritiskt i enlighet med Världshälsoorganisationens riktlinjer för grundläggande utvärdering.

Resultat

Data samlades in om 66 olika växter som är vanliga ingredienser i plantbaserade kosttillskott; av de 492 forskningsrapporterna som valdes ut tog 402 (81,7%) upp de ogynnsamma effekterna direkt associerade med botanik och 89 (18,1%) handlade om interaktionen med konventionella läkemedel. Endast ett fall kopplades till felaktig identifiering. Ogynnsamma effekter rapporterades i 39 av de 66 botaniska ämnena. Av de totala referenserna associerades 86,6% med 14 växter, inklusive, Glycine max/sojaböna (19,3%), Glycyrrhiza glabra/lakrits (12,2%), Camellia sinensis/grönt te (8,7%) samt Ginkgo biloba/gingko (8,5%).

Slutsats

Med tanke på hur länge växterna undersökts och hur många växter som var inkluderade i granskningen är det häpnadsväckande att: (i) de ogynnsamma effekterna till följd av botaniska ingredienser var relativt inkonsekventa, om bedömda för orsakssammanhang; och (ii) antalet allvarliga kliniska reaktioner var ytterst begränsade, även om en del dödsfall har beskrivits. Data som presenterats i denna granskning utvärderades gällande kvalitet för att säkerställa att resultaten är maximalt användbara för att kliniker ska kunna identifiera eller exkludera skadliga effekter av botaniska ämnen. Klicka härf för att läsa hela studien (engelska).

- av European Medicines Agency (2012)

Introduktion

Ingefära (Zingiberis rhizoma) består av hela eller skuren rhizom av Zingiber officinale Roscoe (Zingiberaceae), med korken avlägsnad, antingen helt eller endast från de breda, plana ytorna [European Pharmacopoeia 2011]. Ingefära som växt har varit extremt populär – för matlagning som krydda och för att behandla en mängd olika sjukdomar – i hela Asien, särskilt i Indien och Kina, i över 5000 år. Arten Zingiber officinale kommer från Sydostasien. Det är inte känt att den förekommer vilt [Teuscher 2006; Langner et al. 1998; Germer et al. 1997]. Det är en flerårig ört som blir upp till 1,5 meter hög med asymmetriska blommor. På grund av den långa uppfödningsperioden på olika kontinenter har olika typer av arter utvecklats. Växtbaserad ingefära, som överensstämmer med monografin från European Pharmacopoeia, härstammar från den västindiska typen (så kallad Jamaica-ingefära) medavlägsnad kork, eller från indiska typer (Bengal-ingefära, Cochin-ingefära) som endast skalas på de platta sidorna. Beståndsdelar: Flyktig olja 1-4% (minst 15 ml/kg eterisk olja (vattenfritt läkemedel) enligt Ph. Eur.). Mer än 100 föreningar har identifierats varav de flesta är terpenoider, då huvudsakligen sesquiterpenoids (α-zingiberene, β-sesquiphellandrene, β-bisabolene, α-farnesene, ar-curcumene (zingiberol)) och i mindre utsträckning monoterpenoids (kamfen, β-phellandrene, cineole, geraniol, curcumene, citral, terpineol, borneol). Oljans sammansättning beror på materialets ursprung [Afzal et al 2001; Ahmad et al. 2008; Ali et al. 2008; Chen & Ho 1988; Connell 1970; Erler et al. 1988; Lawrence 1984]. De skarpa principerna, gingerolerna (4-7,5%), är en homolog serie av fenoler. Den huvudsakliga av dessa är 6-gingerol. Gingeroler med andra kedjelängder, t.ex. 8-gingerol och 10-gingerol, finns i mindre mängder. Under torkning och lagring torkas gingeroler delvis ut till motsvarande shogaoler som kan genomgå ytterligare reduktion för att bilda paradoler, även närvarande i lagrad ingefära [Afzal et al. 2001; Bradley 1992; Connell 1970; Farthing & O'Neill 1990; Jolad et al. 2005; Kim et al. 2008; Ste inegger & Stucki 1982]. Andra beståndsdelar är stärkelse upp till 50%, lipider 6-8%, proteiner och oorganiska föreningar [Awang 1992; ESCOP 2009]. Kraven för ingefära i US Pharmacopoeia är: gingeroler och gingerdioner inte mindre än 0,8%, flyktig olja inte mindre än 1,8 ml per 100 g, stärkelse inte mindre än 42% och shogaoler inte mer än 0,18% [Bradley 1992; USP 2009]. Hela studien går attläsa här(engelska).

- av Gaurav Kumar et al. (2011)

Introduktion

Örter och växter har använts som källa för terapeutiska komponenter inom traditionella läkemedelssystem sedan urminnes tider. Medicinska växter spelar en viktig roll i traditionella hälsovårdssystem sp väl som internationella ört- och läkemedelsmarknader. Det medicinska värdet av dessa växter ligger i ett antal kemiska ämnen som producerar definitiva fysiologiska händelser i människokroppen. De viktigaste av dessa bioaktiva beståndsdelar i växter är alkaloider, tanniner, flavonoider och fenolföreningar. Z. officinale (Zingiberaceae) är en viktig växt med flera etnomedicinska och näringsbaserade värden och används därför i stor utsträckning över hela världen som krydda, smaksättare och örtmedel. Traditionellt används Z. officinale i ayurveda, siddha, kinesiska, arabiska, afrikanska, karibiska och många andra medicinska system för att bota en mängd olika sjukdomar, som till exempel illamående, kräkningar, astma, hosta, hjärtklappning, inflammation, dyspepsi, aptitbrist, förstoppning, matsmältningsbesvär samt smärta. Under de senaste decennierna har Z. officinale studerats grundligt gällande dess medicinska egenskaper med avancerade vetenskapliga tekniker, och en mängd olika bioaktiva föreningar har isolerats från olika delar av växten och analyserats farmakologiskt. Växten rapporteras ha antimikrobiella aktiviteter, anti-canceregenskaper, antioxidanta kvaliteter, anti-diabetiska aktiviteter, nefroskyddande aktiviteter, leverskyddande aktiviteter, larvicida aktiviteter, smärtstillande effekter, antiinflammatoriska egenskaper och immunmodulerande aktiviteter. Denna översikt fokuserar på en övergripande granskning av morfologi, distribution, fytokemi och medicinska egenskaper hos Z. officinale och dess framtidsutsikter för vidare vetenskaplig undersökning för utveckling av effektiva terapeutiska ämnen. Hela studien kanläsas här(engelska).

- av European Food Safety Authority (EFSA) (2010)

Sammanfattning

Efter en begäran från EU-kommissionen ombads panelen för dietprodukter, näring och allergier att utlåta ett vetenskapligt yttrande om en lista över hälsopåståenden i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 1924/2006. Detta yttrande behandlar den vetenskapliga underbyggnaden av hälsopåståenden i förhållande till konjac mannan (glukomannan) och minskning av kroppsvikt, minskning av post-prandial glykemisk respons, bibehållande av normala blodsockerkoncentrationer, bibehållande av normala (fastande) blodkoncentrationer av triglycerider, underhåll av normala kolesterolkoncentrationer i blodet, bibehållande av normal tarmfunktion och minskande av potentiellt patogena gastrointestinala mikroorganismer. Den vetenskapliga underbyggnaden baseras på information från medlemsstaterna i den konsoliderade förteckningen från artikel 13 gällande hälsopåståenden och referenser som EFSA har fått från medlemsstaterna eller direkt från intressenter. Livsmedelskomponenten som är föremål för hälsopåståendena är konjac mannan (glukomannan). Panelen anser att konjac mannan (glukomannan) är tillräckligt karaktäriserad. Läs hela artikeln genom attklicka här(engelska).